Det känns inte som plikt när man själv har varit med och bestämt

Det var vad en av mina söner sa. Jag bad honom köra sin bror till skolan och han sa ett självklart Ja direkt. Utan att ifrågasätta, sucka, himla med ögonen eller komma med anledningar till varför inte eller en bortförklaring. Det kändes så skönt. Inte bara att få hjälpen, utan att slippa lägga energi på att övertala, övertyga, locka eller hota sig till något. Att slippa den negativa känslan det lämnar, även om man får den hjälpen man ber om.

‍

Du känner säkert igen den. Känslan av att någon inte vill, men gör det ändå. För att personen är 'snäll' och 'ställer upp'. Du får visserligen saken gjord, men eftersmaken är bitter. Du förstår med all tydlighet att det inte är välkommet att be igen. Det gör du inte heller. Du löser det hellre själv. Med känslan av att dina behov inte är betydelsefulla, att ni inte jobbar tillsammans, att du tappar energi och att ni glider ifrån varandra.

‍

Jag vill inte ha det så. Jag vill att alla i min familj (och i andra sammanhang där jag är med) ska känna sig betydelsefulla, att vi jobbar tillsammans, ger varandra energi och att vi blir tightare. Hur får man det att hända?

‍

Jag sa till min son att jag blir glad och att det betyder mycket för mig när han säger ett tveklöst Ja direkt. Han svarade att det är självklart. 'Jag har ju själv varit med och satt upp vår familjs spelregler och beteenden. Vi är överens om att vi ska agera så - 'Det känns inte som en plikt när man själv har varit med och bestämt!'

‍

En klok tanke att ta med sig både på företag och i familjer. Mer om hur du kan komma dit i din familj delar vi med oss av i boken Kitchen Table Management!

‍